Värstingklassen
Formel 1. Vilken kille – eller tjej för den delen - har inte drömt om att få ratta en bil i den högsta divisionen? Snacket har man ju hört.
Ge mig en likadan bil som Schumacher så ska jag nog visa vart skåpet ska stå. En ouppnåelig dröm för nästan alla.
Ett lysande uppslag
Entreprenören Odsberg – en av Johans sponsorer - kom på den lysande iden att bjuda en av sina kunder på något extraordinärt. Man skulle åka F1 på Anderstorp Raceway!
Historiens vingslag hördes då just Anderstorp huserade Sveriges Grand Prix i Formel 1 mellan 1973 till 1978. Det är den enda banan i Skandinavien som är byggd just för Formel 1 och som har ett F1 certifikat.
Affärsiden var gjuten. Man skull erbjuda hugade kunder att få köra en riktig F1 bil!
Vilket Formel 1 stall
De F1 bilar som passerat i revy är i tur och ordning en ex Eddie Ervine Jaguar 2000, Heinz Harald Frentzen Arrows 2002, Takuma Sato Jordan 2002 och slutligen Jarmo Trullis Renault 2003. Inget dåligt startfält hemma i garaget!
Det började på Anderstorpsmossen 1995.
Ungern och nuvarande Formel 1 och Grand Prix banan Hungaroring körde man första året 2005. Nu har man körningar där två gånger om året, i mitten av maj och i slutat av september.
Anderstorp kör ett antal event samtliga av årets sommarmånader. Men nu gäller det Ungern och den riktiga rökarbanan, Hungaroring.
Uppvärmning
Ett gäng Formel Renaultbilar står i depågatan och väntar. De här ska bli vår uppvärmning inför Det Stora Äventyret.
De väger 420 kg och har 200 hästar. Riktiga raketer det här också med en toppfart på ungefär 260 knutar. Sekventiell växellåda, full gas vid uppväxling men koppling anbefalles vid nerväxling.
Nu är det min tur. Klättrar ner i bilen och får hjälp att spänna fast mig. Motorn startas och nu gäller det att hålla tungan rätt i mun och inte få tjuvstopp inför församlade experter.
Några tusen varv under huven och sakta-sakta upp med kopplingen för att hitta slirläget.
Sådärja! Det gick ju riktigt bra och nu rullar vi ut ur depån på start och målrakan.
Formelbil
Accelerar och skjuter i både 2an och 3an innan det är dags att bromsa hårt för hårnålskurvan till höger. Här förstår man att det blir trångt när ett koppel F1 bilar med hormonstinna förare ska slås om placeringarna in i första kurvan.
En svag nerförbacke som följs av en tvär vänster fortfarande i nerförsbacke och jag känner hur de kalla slicksen – mjuka däck helt utan mönster för bästa grepp - arbetar för att få fäste.
När en formelbil släpper greppet och börjar sladda sker det inte på något vis som i en vanlig bil där man känner att det börjar kana och man har relativt god tid på sig att parera och styra emot som man fick lära sig i körskolan.
Här släpper det blixtsnabbt och man får ha reptilsnabba reflexer för att hinna styra emot och häva sladden. Inte helt lätt i den precis som i karting direktstyrda formelbilen.
Nu är det dags
Dags för lunch. När vi har ätit klart är det dags. Nu ska det köras F1 på riktigt!
En orangea och svart Arrows 2002 – Johans favoritmärke inom Formel 1 som det verkar – ex Heinz Harald Frentzen rullas fram.
Det blir en procedur att spänna fast sig. Några sista förmaningar av Johans medhjälpare Peter från Danmark som är ansvarig för det praktiska i depån.
Några av meckarna skjuter igång bilen och jag ska släppa upp kopplingen på 2ans växel för att rulla igång.
Dyrköpta erfarenheter när nybörjare ska slira igång kolfiberkopplingar på F1 kärror har gjort att man gått ifrån stående starter då det oftare kostade skjortan att handla ny – dyr! - koppling än att vederbörande verkligen kom iväg som det var tänkt.
Skarpt läge
”OK!” hör jag kommandot och jag släppar upp kopplingen och motorn börjar dra runt och tänder nästan genast. Möter upp med gasen och bilen drar iväg ut ur depån. Och som det skjuter på!
Fler hästar än man har kilo att släpa på borde flera få testa på hinner jag tänka innan jag drar den högra spaken om ratten åt mig några gånger och växlar upp.
Vilket sound och vilken känsla.
Bromsarna bettar ordentligt och jag ser Johan strax framför mig som värmer upp däcken på sin föråkarbil som ska visa mig rätta spår och lagom tempo. Det är ändå mina första varv i en F1a och jag har bara på mig sammanlagt tre varv innan det roliga är över.
Det är dyra mil i en sådan här manick och man slösar inte gärna bort dom hur som helst. Bäst att skärpa sig!
Föråkarbil med anor
Johan kör före i sin Nissan World Series formel bil. Det här är också något av en kändisbil, för att inte säga Den Kändisbilen. Rattades nämligen av ingen mindre än nuvarande F1 stjärnan Kovalainen som han vann guld med 2004.
Bilen har en V6 på 3.5 liter och 450 hk och en toppfart på cirka 300 km/h att jämföras med F1ans 330 km/h.
Inte riktigt jämnt skägg men erfarenhet bör mer än väl uppväga effektövertaget jag har.
Vilka bromsar
Johan ökar successivt tempot och jag börjar känna mig mer och mer hemma i Arrows F1an.
Efter första varvet skjuter det på ordentligt på långa rakan och jag har hört att det ska gå att bromsa så sent som vid 75 meter innan hårnålen.
Med Formel Renaultbilen bromsade jag vid 100 meterskylten och det i hastigheter som var promenadfart mot F1an och redan det kändes lite tufft.
Modet sviker mig någonstans mellan 100 och 200 meters skyltarna som står för att varna för kurvans början. Stolparna bredvid banan är som ett spjällstaket på fast forward i ögonvrårna!
Bromsarna suger fast bromsskivorna och de jättelika slicksen greppar asfalten som inget annat jag känt och får stopp på farkosten på nolltid.
Okej. Nu är jag lite mera med i matchen. Bromsarna är helt otroliga! Men det visst jag ju redan innan.
Det här är livet
Nu gäller det att lita på materialet och öka tempot. Johan drar på ordentligt nu och kurva efter kurva stämmer bättre och bättre.
Klipper apex på kurvorna på ett godkänt sätt och låter motorn varva ur tills de gröna växlingslamporna som sitter i ratten möts i mitten och det är dags att med en liten knuff med fingertopparna trycka i nästa växel – fortfarande med gasen dikt mot durken.
Det trycker på bra i ryggen varje gång jag får tillfälle att ge full gas. Fy fan vad kul, det här är ju livet!
Utnyttjar banans hela bredd och låter bilen glida upp på kurbsen – de röda och vita kantmarkeringarna på banan – för att få riktigt flyt i körningen.
Lära för livet
Vad jag inte vet är att dessa små vibrationer får bilens bromssystem att låta pedalen få en längre väg att färdas innan det bromsar ordentligt.
Plötsligt går pedalen oroväckande långt ner innan bromsarna tar ordentligt i några kurvor och jag får senare reda på att om man som jag kört på kurbsen så ska man på nästkommande raksträcka pumpa till en gång på bromspedalen svagt – fortfarande med full gas i jakten på nästa kurva – för att få tryck i systemet.
Man lär så länge man lever!
Jag får en lite illvarslande känsla på långa rakan där jag nu fått till en riktigt bra utgång att jag kanske inte ska hinna få stopp på bilen i tid utan att pinsamt parkera den i en sandfålla – eller ännu värre i ett hårt Armcoräcke.
Kör med insidan
Nu går motorn på varvstoppet och bilen går inte en kilometer snabbare precis när det är dags att kasta ut ankaret och bromsa stenhårt, och som det bromsar!
Nu närmade jag mig 100 meterskylten men det finns fortfarande marginaler kvar. Ökar tempot ytterligare några snäpp för att jaga ikapp luckan på kanske 50 meter till Johans bil.
Inför en skymd kurva innan ett krön och i den långsamma och tvära chikanen låser jag så upp frambromsarna och tvingar mig själv att sänka tempot en aning.
Det här är kul men jag har bara två varv innanför västen och vill inte riskera att snurra eller något ännu värre och pinsammare.
Håll dig på det svarta
Underbart är kort. Nu är det dags att köra in i depån. Stannar F1an på anvisad plats. Någon slår av tändningen.
Kopplar loss bältena för att kravla mig ur bilen men låter mig så sjunka ner och tillbaka i sätet igen. Känslan av eufori vill jag smaka och känna kvar ytterligare en stund.
Jag har gjort det och jag gjorde det bra och utan misstag – eller som jag lovade Johan – jag höll mig på det svarta. Och med den äran.
Jag älskade varje minut. Det är jag säker på att du också skulle göra. Livet handlar om att samla upplevelser!
Info F1, Arrows 2002:
Acceleration: 0-200 km/h 5 sek Toppfart: 330 km/h Vikt: 520 kg Motor: 3000 CC, V8 Effekt: 550 hk vid 12000 rpm Växellåda: 6 växlar, paddle gear shift Chassi: Monocoque, 1 person Bromsar: Kolfiber från Brembo
kul läsning! Antar att det är helt andra motorer än dom som sitter i F1bilar på tävlingarna? 550hk i dom du körde och det är runt 800-900hk i tävlingsbilarna. Tänk dig hur dom ska gå då! :D
Men lite rörigt. Först står det att det är på Anderstorp det ska ske. "Man skulle åka F1 på Anderstorp Raceway!" men sedan är det helt plöstligt Ungern eller?
Vem är Johan och hur är han involverad i detta test?
__________________
TAGLINE SERVICE DISCONTINUED UNTIL PAYMENT IN FULL IS RECEIVED
Men lite rörigt. Först står det att det är på Anderstorp det ska ske. "Man skulle åka F1 på Anderstorp Raceway!" men sedan är det helt plöstligt Ungern eller?
Vem är Johan och hur är han involverad i detta test?
Just nu har Rajamäki kört ett antal dagar F1 på Anderstorp, men flyttar till Ungern för att förlänga sin säsong !! Jag körde detta event förra året.. inte tråkigt ett minne för livet !
