Samlar du, eller?

Peter Sundfeldt · **Postat:** 2009-11-02, 10:26

Det här inlägget kan ses som fortsättning på ett annat om min fordonspark. Och kanske om andra entusiastiska fordonsparker.

Varför är det så roligt att väcka och/eller hålla äldre fordon till/vid liv, fordon dömda till kretsloppet av tidens gång? Vad är det som driver oss, vi som håller på med sån't?
Charmen ligger inte i det som blir dyrt, allt går att rädda med en tillräckligt stor påse pengar. Men att till exempel äga ett gäng mopeder, motorcyklar och bilar handlar om brukandet, brukandet av något med historia, en historia som berättas under ägande och brukande. Och variationen förstås, en levande fordonssamling skänker ägaren en körglädjevariation, vilken sorts förare och utstrålning vill jag vara och ha idag?
Viktigt är att fordonen används på det sättet de en gång var ämnade för, och trenden inom veteranfordonshobbyn är just det. Tråkiga "show-queens" eller "trailer-queens" som åker släpvagn till träffarna och som är i ett sådant råputsat bättre-än-nyskick kommer förstås alltid att finnas, men den sunda brukandetrenden har kommit för att stanna. Att bevara ett fordon utan att tokrenovera. Eller för all del att råbygga om och skörda priser på olika shower. Men då tycker att jag de som kör för egen maskin är de hårdaste. Även om det innebär en färd till Elmia i april. Och för många en lång färd.
Men kanske är det egentligen de där medvetna icke-entusiasterna som kör en äldre bruksis som sätter trenden utan att veta om det. De där lite yngre som tycker det är hippt att köra en tidstypisk vanlig bil från 60- och 70-talet.

De riktigt hårda är nog ändå racerhistorikerna som svinkör sina gamla racerbilar i samma anda som de gjorde på den tiden. Rune Tobiasson, BMW 3,5 CSL, Jürg Bächi, Opel Commodore och Erik Berger, Ford Escort är bländande och föredömliga exempel i Sverige. Men då är vi genast ute på fel spår i ämnet, låt oss gå tillbaka till det lite mindre extravaganta.
När till exempel vårt lilla kravall-dixieland-band åker på turné med ett gäng Heinkel Kabine/Trojan MC-bilar från 50- och 60-talet är det för mig ett optimalt brukande.
Rejäla avstånd med dessa bilars mått mätta aktionsradie gör färden till en riktig transport. Inte bara en färd som är ett mål i sig som det så ofta så förbannat klämkäckt heter.

Bland mina entusiastvagnar finns det just nu en överdos av Citroëner, 5 stycken. Det bara blev så, tre 2CV och två DS. Jag försöker att använda dem så mycket det går inom entusiastförsäkringens ramar. Min ovanliga Audi 200, MG Midget, Heinklarna, Vesporna, Ford-brandbilen och Crescent 2000-mopederna är också entusiastförsäkrade. Det är inte bara ekonomiskt, jag är övertygad att man också undermedvetet bättre tar hand om vagnarna då. Men visst, om jag vill råbruka en gamling är den typen av försäkring en begränsning. Det är vid de här tankegångarna som samlaren visar sitt rätta ansikte.
"Måste ha en kul bruksis", "fin, nästan ett fynd, ju", "måste vårda", "för bra för att inte bevaras"... och så var man där igen. Men personligen har jag i alla fall kommit till insikten att jag inte vill en massa renoveringsobjekt stående. Mina bilar ska vara körklara så mycket som det går. Just nu är det en MG Midget-65 och en Heinkel Kabine-56 som väntar på körklarhet och det kommer förhoppningsvis inte att dröja så länge.
Och så var det den där lättade 911 C2 964:an som man också vill ha. Men då måste andra bilar säljas…

Driften och intresset kan vara en slags längtan av att äga - och att åka billigt - i ett fräckt fordon som ger en tydlig signal till omvärlden att här kommer minsann en medveten djävel som inte nöjer sig med vad skit som helst till transportmedel. Och denne tänker heller inte betala några fantasisummor för att förnöja och förlusta sig. Även om det naturligtvis också finns dyra och exklusiva vagnar med rätt attityd för entusiastbrukaren.
En annan vinkel, en vanlig och viktig aspekt, är kulturgärningen som automatiskt följer i ett bevarande av ett fordon. Ett bevarande av en historia som entusiastägaren fortsätter att berätta. Nuförtiden finns det entusiaster i alla läger som håller skrotningen av halvgamla bilar, med all rätt, som en hädisk gärning. Värda att rädda, som det heter, är mycket och många.

Varje ny bilmodell prånglas ut i ett större antal än föregångaren och livscykeln på nya bilar blir kortare och kortare. Dessutom är de flesta bilar och bågar i dag av så förbannat bra kvalitet att de förmodligen kommer att finnas vid liv mycket längre. Man undrar ju om det kommer att finnas så många av dem att ingen tycker att de är värda att spara på. Det tål att tänkas på och det är onekligen en spännande framtid vi går till mötes, även ur samlarsynpunkt.
Men själv är man ju ingen samlare, eller hur?

Daniel · **Postat:** 2009-11-03, 07:59

Har alltid varit av åsikten att gamla bilar, muskelbilar undantagna, är en del av bilbranschen som jag inte alls är intresserad av. Jösses vad snabbt en sådan åsikt kan revideras och totalt byta innebörd. Ramlade av en slump över en kanonfin -69 BMW 2000 i höstas och gick tämligen omgående från ointresserad till veteranbilsnörd. Finns få fordon som jag kört som skänkt mig sådan glädje som gammelbilen. Lukten, bångstyrigheten, tungstyrdheten men även den oerhört solida känslan och kvaliteten. Underbart!

Painkiller · **Postat:** 2009-11-10, 22:30

Det är underbart med gamla bilar och dom som brukar och använder dom som du säger.
Har en i bekanskapskretsen som bla har en Cadillac 59- coupe som han använder som vinter/åretombil. Trodde han skämta första gången han sa det, men åh nej motorvärmare och vinterdäck införskaffades, nylackad och grann är den redo för en Svensk vinter.

Kul läsning som alltid.

Mvh

Kapten Haddock · **Postat:** 2009-11-10, 22:37

Jag gör så gott jag kan för att inte samla, har en tendens att köpa på mig för mkt och inte hinna ägna tid åt någon:(

Veteranbilar är mitt största intresse, och då inte bara odödliga klassiker utan mer udda bilar, som tex i sommras när jag dels köpte min fiat 127, och va ännu mer sugen på en daihatsu charade 79, tror jag är den enda som vill ha en sån:)

Sen är det största problemet utrymme.
Har man det får man ju 10 härliga klassiker för samma pris som en svenne audi från 00.

MVH/

Kapten Haddock · **Postat:** 2009-11-10, 22:38

Det var på den tiden BMW byggde fina bilar, riktigt roligt att du förstått hur det funkar;)

Citat:

Ursprungligen postat av Daniel

Har alltid varit av åsikten att gamla bilar, muskelbilar undantagna, är en del av bilbranschen som jag inte alls är intresserad av. Jösses vad snabbt en sådan åsikt kan revideras och totalt byta innebörd. Ramlade av en slump över en kanonfin -69 BMW 2000 i höstas och gick tämligen omgående från ointresserad till veteranbilsnörd. Finns få fordon som jag kört som skänkt mig sådan glädje som gammelbilen. Lukten, bångstyrigheten, tungstyrdheten men även den oerhört solida känslan och kvaliteten. Underbart!

Roffeman · **Postat:** 2009-11-25, 01:15

Peter, det ar bara att halla med. Jag ar ny till sajten, jag hittade den via en sokning pa Amazoner med olika motorer, och hittade bl.a. Jockeks kanonfina projekt. Jag borjar lura pa att bygga min barndoms drom, en Amazon med V8.

Jag bor i USA sen 1982, och jag har agt mest gammel jankare, men acksa ett par 60 tals Volvo bilar.

Efter femton ar i IT branchen i hektiska Seattle har vi nu flyttat till "landet" Nu har min hobby bil blivet bruksbil, och det kanns mycket bra.

Jag kor nu omkring i en 52:a Cheva 1/2 tonnare med sexa och 3xl pa rattspaken. Dom nagot slitna kingpins far trucken att vandra lite, men vad gor det? Snacka om vagkansla. Jag vet precis om vagen ar bra (eller dalig!) Man far dubblekoppla lite for den osynkade ettan, och vakum torkarna ar det lite si och sa med.

Gammelbilar ar inget annat an bensindrivna tidsmaskiner. Vem kan glomma Amazonens pedalskrammel? Eller ljudet fram handbromsen? Farsan bytte in sin svart och vita 58:a Amazon mot en ljusbla 66:a HGV. Den kom med hogerassymetriska ljus, och man fick vanta till hogerdagen for att pilla bort lappen pa lyktglaserna. Lukten av vinylen, gnisslet fram askkoppen...suck, det ar nog bast att ag borjar leta pa allvar.

Ursaktar for saknaden av å, ä och ö. Det ar mycket pyssel att fa dit dom pa ett Amerikansk tangentbord.

Kul salj, ser fram emot att snoka runt mer.

Rolf

Cédric · **Postat:** 2009-11-28, 12:23

Min far har hållt denna ´64 kadett vid liv ända sedan hans körkort var nytaget (å det var inte igår direkt :)). Det blir ju inte fasligt många mil varje år med han åker med den till jobbet då och då, och ibland till nåt event, heron hillclimb tex. Det blev ju tom en konbanekörning på bby här om året:). Även om opelplåten måste bytas rätt ofta så är den ju definitivt inte nån putsbil :D:D

Själv bruksade jag min första 924 ´79 nåt år, sedan körde jag kanske 500-600 mil om året med en majoritet av dom milen på eller till-från en räserbana i sverige :). Det är inte heller något putsobjekt, men förbannat jäkla kul att köra och en rakt igenom bra bil. Numera är även en till gammelbil/banbil i stallet. Kul att ha älst bil på banträffarna :)

I sommras var jag och provkörde en fiat 850 sport coupé, tyvärr blev det inget köp, men en sådan i skapligt skick måste jag få tag på senare i livet. Riktigt ball bil...

Fenix · **Postat:** 2010-03-07, 18:19

Bättre kvalitet idag? Jag tvivlar på att vi kommer se några V70 som veteranbilar om 30 år.. min 240 är 23 år gammal och knappt inkörd med sina 15000 mil. Förutsatt att man inte har närkontakt med en buss eller annat så lär den hålla minst 20 år till..