|
Wet Race
När man har kämpat och tjatat för att få till en svåråtkomlig provkörning för ett TV-reportage blir regnet en lite besviken krydda i anrättningen. Jag har valt ett par stycken inspelningar som får illustrera regnets förbannelse.
Efter ett testpass i Radical på torsdagen inför STCC-finalen på Mantorp 2004 satte jag mig i då nya Porsche 911 (997:an som jag spelat in tidigare i veckan) för att åka upp till mitt-ute-i ingenstans-racetbanan Våler i Norge. Jag skulle alltså avstå fredagens testpass på Mantorp till förmån för Porsches Carrera GT, en ”Le Mans-racer-turned-road-car”. Allt för konsten. Enda chansen att få köra en Carrera GT den säsongen hade uppenbarat sig i form av en internationell övning för norska Porsche-kunder på denna förhållandevis ganska roliga bana, men undangömd med små långsamma vägar som enda access, både i Norge och i Sverige. Träffade fotografen i Karlskoga där vi nattade och startade tidigt nästa morgon i härligt ösregn. Slitna däck på en av andra välanvänd testbil gjorde regnresan spännande och inte så effektiv.
På Våler regnade det förstås och den tyska ryggsäcken (en Porsche-anställd som åker med touren och kör Carrera GT som ett svin, men ser till att andra åker svinförsiktigt) hävdade att jag inte fick överskrida 80 km/h på banan. Han visade oss ett fax från Stuttgart.
Ok, sa vi, men då åker hem igen, det går inte att göra ett reportage på det sättet. Efter kontakt med Porsche Sverige gick de ändå med på att låta oss göra jobbet om vi ville. Ryggsäcken fick åka med hela tiden, och så småningom slappnade han av. Och jobbet blev gjort. Fast jag lovade mig själv att göra ett Carrera GT-jobb till i torrt väglag, på bana förstås. Det gjorde vi också förra året på Falkenberg. Eller var det 2007…så var det nog, det sändes på våren 2008, men spelades in hösten 2007.
En annan exklusiv körning hittade vi med mycket hjälp från Volkswagengruppens Marcus Thomasfolk, då på Audi Sverige. Äntligen hade det löst sig, och vilken möjlighet! En Bugatti Veyron-körning vid fabriken i Molsheim, Frankrike. Måtte vi få bra väder. När vi vaknade på hotellet på morgonen hörde vi det…, regnet! Ett stilla regn, men ändå, ett stilla regn är lika blött. Vi jobbade på våt asfalt hela dagen och provkörningen spelades huvudsakligen in på småvägarna i vindistriktet i Alsace. Lite motorväg hann vi med i vätan, och det gick att smaka…känna initialt på den oerhörda kraft och utstrålning som en Veyron besitter. Men långt ifrån det den förtjänar.
Att jämföra Bugatti Veyron med något annat är svårt, svenska Koenigsegg och Pagani Zonda ligger när till hands, men Veyron lirar på något sätt i en egen division. Eller kanske ännu hellre, en egen dimension. Allt på bilen är så mycket av allting, och det säger också Bugatti-folket: ”Det här är ett showcase för Volkswagen-gruppen”.
Budgeten för att utveckla bilen har legat under vad BMW har spenderat på en motsvarande F1-säsong. Då menar VW att pengarna är mycket bättre använda på att göra en superbil utan dess like. Fast båda tillverkarna skulle förstås aldrig officiellt säga något annat än att deras pengar är väl förvaltade
Och att ta en denna superbil till gränsen går bara på vettigt sätt att göra på Volkswagens enorma testbana som mäter över 6 km eller så. Där går det att känna på toppfarten och dit ska jag jobba för att komma så småningom. Möjligheten att åka över 400 km/h under någorlunda kontrollerade former är väldigt lockande. Och att göra bra TV på det. Top Gear har gjort det, jag vet, men det har inte vi! Därför ska vi göra det. Och då kommer det att vara torrt på banan!
|
