Så här i SAAB-tider erinrar jag mig lite SAAB-erfarenheter. Vi är nog många som har det.
Min första bil, till exempel, var en väl använd SAAB 96 V4 från 1967. Den låga vindrutan. Första årsmodellen med V4:a. Jag och min tvillingbror fick den av vår pappa för att köra till gymnasieskolan i Ljungby, 3,5 mil norr om Strömsnäsbruk i sydvästra Småland. Bodde där från 1970 till 1981. Körkortet klarades av privat en månad efter jag fyllt 18 och vi kunde åka blågrå V4 till skolan i stället för en orange och benvit SJ-buss.
När brorsan köpte en Duett köpte jag ut honom (för astronomiska 1500:-!) och SAAB:en blev min. Höll den original så när som på en fin sportläderratt.
Men när jag tog studenten våren-81 blev V4:an en anslagstavla. Jag uppmanade folk på skolan att skriva sin autograf och gärna något personligt. Kanske teckna något. Allt med vattenfast tuschpenna. Tokigt då, men knappast så uppseendeväckande nu. Fast ändå, jag har inte sett något liknande. Än.
När 67:an gick hädan av rost och ålder var jag fortfarande inne på SAAB-spåret och köpte en 95:a, den lilla herrgårdsvagnen, från 1973. Blå-blå med det där fräcka bakåtvända extrasätet längst bak. Lärde mig tidigt att uppskatta en kombibil, och när jag köpte min första entusiast-bil 1983 i England, en MG Midget Mk II från 1965, följde 95:an med på reservdelsjakt i december året efter. Bilen fick åka hem själv full med MG-reservdelar på färjan över Nordsjön efter att jag hade suttit som passagerare i en kraschande annan MG, en Midget 1500 -79. Bältet gick av och jag dunkade ut den icke laminerade framrutan. Ett uppskuret ansikte med krossår och en glasbit i ögat. Det klarade sig med ett litet ärr på hornhinnan som jag aldrig har märkt och ansiktet läkte ihop bra. Man får titta noga… Tog ratten från föraren just innan smällen och bröt därför också högerhanden. Hon klarade sig med blåmärken på brösten efter min klämda hand och ratten! Den julen skrev jag julklappsrimmen med vänster hand, men jag kunde ändå köra min rattväxlade SAAB 95 från färjeterminalen och framöver. Lättväxlat och ergonomiskt, och med frihjul dessutom. Växla utan koppling, rejsigt!
Ett år senare, 1985, har jag gått ut Fotoskolan i Göteborg, och jobbar som assistent till en holländsk bilfotograf, Bert Berghuis. Gjorde broschyrbilder för SAAB 900 i SAAB:s äggstudio (formad som ett ägg för att få mjukt reflekterande ljus runt bilen) i Vänersborg i 5 månader. Det blev mycket SAAB-åka mellan Göteborg och Vänersborg. Nästa vår, från mars –87, var vi på Mallorca i 2,5 månader och plåtade faceliftade Aero och Cabriolet. Jobbade uteslutande i soluppgång och solnedgång, så dagarna blev långa, upp 0400 och i säng 2300. Fast lite ledig tid däremellan, och det fanns ju sol och vatten. Men inga lediga helger. Kommer särskilt ihåg när vi med polisens (halvmilitära Guardia Civil) tillstånd och hjälp stängde av Mallorcas enda motorväg i ena riktningen för lite ”speedshots”. Då provade jag för första gången hur en SAAB 900 Cabriolet kändes i 200 km/h med suffletten nedfälld. Och sidorutorna också nere, förstås. Minns att bältet slog hemskt över axeln av fartvinden. Men det var en mysig känsla, ensam i morgonljuset på den enda motorvägen på Mallorca i över 200.
Per Eklund har inte tvekat att låna ut sina monster-SAAB:ar till oss på Motorjournalen. Körde hans gula 9-3 på hemmabanan i Arvika och slogs då av hur lättkörd och lätthoppad den var. Explosiv kraft som krävde träning när jag skulle lära mig hur en rallycross-start går till. Upp med kopplingen på exakt rätt varvtal och i med tvåan just när däckgreppet kommer. Det var inte en fråga om sekunder… Men djävlars vad det sköt på!
Och ännu mer sköt det på när vi körde Pers Pike's Peak 9-3:a på SAAB:s testbana. Så mycket effekt och så mycket vinge bak, bilen bokstavligen stegrade sig när jag laddade runt testbanan, som inte har mycket kurvor. I princip en oval, med en rejäl banking i ena änden. Det inslaget kommer för övrigt nog att gå i repris i vårens säsong. Sändningsstart den 17:e mars 22.00 på Kanal 9.
Men nu gör vi som ”homo-motorists” i USA på gaywheels.com, vi stödjer SAAB i sin kamp för att överleva! Individualister och liberala medvetna individer som värdesätter egen design och råstyrka, det är bilden av SAAB-ägare i USA. De är alltså inga homofober. Det är inte jag heller, men jag hade en släng av det innan 1994. Då gick en av mina kompisar bort i AIDS, och jag slängde alla fördomar överbord och lärde mig. För livet.
Senast redigerad av Peter Sundfeldt den 2009-02-25 klockan 21:25.
Aberopå saab V4 vill jag bara berätta att det var en nära vän till familjen som kapade en v8 och skickade prototypen till saab och efter det började dom serietillverka Saab V4. :)
Riktigt bra läsning!
Speciellt Guardia Civil´s schyssta inställning till lite fortåka för konstens skull :)
Keep up the good work! Jag ser fram emot en ny säsong av Motorjournalen!
Mycket trevlig läsning, man känner nästan vinddraget från saaben när den susar fram i 200 blås :)
__________________ If you are rich you buy things that impress you. If you are not you buy things to impress other people.-Steve McQueen Nightrun 2005 / 2006 / 2007 | VW Passat -12 4Motion TDi170
Aberopå saab V4 vill jag bara berätta att det var en nära vän till familjen som kapade en v8 och skickade prototypen till saab och efter det började dom serietillverka Saab V4. :)
Min första bil, eller en av mina två första bilar, var en röd Saab 99 från -84 som gick under namnet Astrid. Anledningen till att den blev döpt till Astrid var för att en kompis tyckte det såg ut som en typisk "farmor&farfars"-bil, vilket jag kunde hålla med om.
Anledningen till att Astrid införskaffades var att den andra bilen kom från Italien och hette Alfa Romeo 75 V6. Underbara bilar som definitivt kräver en trygg svensk järnhäst som komplement då de har en tendens att starta när de känner för det och uppfinna alla möjliga knasiga fel, allt för att få stå kvar hemma på garageuppfarten och sova.
Försvinner Saab försvinner en del av svensk industrihistoria. Å andra sidan går det inte att rädda ett sjukande skepp om hålet i dess botten är alltför stort, been there done that. Går Saab i graven kommer jag sakna det men historien och myten kring märket har vi alltid kvar.
Har inte SAAB som favorit, har heller aldrig ägt en sådan, men det skulle vara oerhört tråkigt om märket går i graven. Nästa bil blir nog en SAAB 95 kombi med 3 liters diesel-sexan, inte för att bilen är bäst på något sätt, men smått unik i dagens läge och den utstrålar invidualism och man kan även forfarande ana lite Svensk Flyghistoria i karossens linjer och interiörens design.
En fråga till Peter Sundfeldt: Provkörde du inte SAAB:s dubbelmotoriserade MONSTER någon gång för länge sedan o något tv program? Hur var den upplevelsen?
Aberopå saab V4 vill jag bara berätta att det var en nära vän till familjen som kapade en v8 och skickade prototypen till saab och efter det började dom serietillverka Saab V4. :)
